Då var man hemma i sjukstugan igen. Återigen har morfar varit en räddare i nöden som vabat. Lillefot är magsjuk och har precis kräkits igen. Måste ju ändå prata lite om kroppsvätskor. Det här är ju ändå en mammas blogg så jag har vissa rättigheter att uttala mig i äckliga ämnen. Men det är facinerande hur barn kräks. Jag har ju ganska nya egna erfarenheter efter min hjärnhinneinflammation och jag kan säga att det ser inte så där smärtfritt ut när jag mår dåligt. Viktor ser bara lite fundersam ut, kravlar ur soffan och in i badrummet. Kräks. Spolar. Dricker vatten. Och klar. En annan håller ju dels på och vrider sig i vånda och kämpar emot in i det sista. Sen tar man ju i så blodkärlen i ögonen spricker. Tills slut när det väl är slut ligger man som en urvriden trasa och kan knappt röra sig. Barn däremot är helt avslappnade och bara kör på. Tänk om man kunde göra så...
Nu sitter vi alla tre i soffan. Jag i mitten med dator och killarna på varsin sida med varsin iphone. Fredrik spelar nått bilspel. Och Viktor spelar nått bilspel. Pojkar är alltid pojkar. Jag ska snart lämna dom och försöka få ihop nån middag. Inte för att man direkt är sugen men nått lär vi väl behöva få i magen.
1 kommentar(er)
