Hej bloggen!

Tyvärr ett par dagar sen sist igen - jösses vad tiden går fort! Semesterfeelingen börjar lägga sig och det är tillbaka till verkligheten som gäller. Det är med blandade känslor jag går till jobbet nu kan jag säga. Halva jag lider verkligen och tycker det ska bli så tråkigt att lämna alla kollegor och fina vänner jag har turen att ha på jobbet. Men den andra halva hoppar och studsar av förväntning. Åhhh va roligt det ska bli med nytt! Allt nytt! Uppgifter, kollegor, kontor, system, processer och rutiner. Nytt nytt nytt. Snacka om att få en möjlighet att börja om. Som jag ser fram emot detta.

Processen för mig rent personligt att komma till läget att byta jobb har varit lång. Alltså extremt lång. Jag har kämpat i många år med att bygga upp den självkänsla jag har idag. Den tron på mig själv. Men det har varit rätt att vänta och låta allt ta sin tid. Nu när jag till slut hamnade i ett läge där ett spännande erbjudande dök upp var jag beredd. Nu vet jag att jag lämnar en tjänst som är ljusår från vad jag började med. Jag har sett till att suga åt mig allt jag kan. Lära mig allt jag kan. Gått utbildningar och kurser. Sett till att vara med och se och lära även på ställen där jag inte kanske "behövdes". Allt det har jag nu med mig när jag från en dag till en annan kommer ha helt andra förväntningar på mig. Men det är lugnt. För jag vill ha dom och vet att jag klarar det.

En av mina närmsta vänner frågade mig idag hur jag har kunnat "ändra mig och blivit såhär modig". Nu vet jag inte om jag är så värst modig men jag förstod vad hon menade. Jag har mer varit en sån som är tacksam för vad jag kunnat få - varit tacksam för att jag ens fått ett jobb. Nu har jag istället kommit till det läget där ett företag faktiskt slogs för att få mig. Häftig känsla. Jag hade inget jättebra svar att ge henne idag och har under eftermiddagen och kvällen funderat på vad jag faktiskt har gjort. Och det enkla svaret är (tyvärr, för det är inte så lätt att bara göra) att jag ändrade min inställning. Jag vaknade en dag (tror det var årskiftet 2013-2014) och bestämde mig för att jag skulle börja bli en sån som kan. Som vill. Och som tror på sig själv. Jag hade precis avslutat 1 års terapi och var väl hyggligt på banan igen. Jag började med att vara extremt positiv till allt och alla. Oavsett arbetsuppgift eller problem (och framför allt oavsett vad jag egentligen kände) så var jag positiv. Det tog ungefär 6 månader tills det blev vardag. Och en dag fick jag tips av en kollega att söka den tjänsten jag nu lämnar - och i min "nya" positiva anda gick jag bara in till dåvarande chefen och sa att jag ville börja jobba för henne. Efteråt sa hon att det var just det som gav mig jobbet. Att jag inte bara sökte utan faktiskt stövlade in och bara bad om jobbet. Efter det har jag fortsatt så. Har tillfällen dykt upp har jag huggit. Men jag har också sökt mig till nya saker och erfarenheter. Utsatt mig för kurser där jag måste utmana mig själv. Hemskt första gångerna men underbart nu. Det har tagit mig ett par år men nu när det är dags att kliva in på ett nytt kontor om några veckor är jag rustad till tänderna. Åh vad spännande det ska bli!!